Jag har under jul- och nyårshelgerna ännu en gång läst boken – Ett annorlunda barnbarn. Det handlar om mor- och farföräldrars sorg och oro. Sorgen att se sitt barn lida och ha det svårt, oron för hur föräldrarna ska orka med och hur livet kommer att gestalta sig, sorgen och oron över barnbarnets funktionshinder. Man upplever också förbjudna känslor som att det hade varit bättre att barnbarnet aldrig fötts eller att det hade varit en lättnad för alla parter om barnet fick gå bort.
Sådana mörka tankar beror till stor del på den maktlöshet man känner. Detta att inte kunnapåverka den verklighet som nära och kära och man själv lever i 24 timmar om dygnet. Livet med ett funktionshindrat barn kan upplevas som mycket tungt samtidigt som det naturligtvis också rymmer mycket glädje.
Mor- och farföräldrar har en viktig roll att fylla ien familj som har barn med funktionshinder. De kan utgöra ett viktigt stöd i sorgen och oron, men också fungera som avlastning när föräldrarna inte riktigt orkar med vardagen. Många föräldrar till barn med funktionshinder märker att deras sociala nätverk krymper, dels på grund av tidsbrist men också att man inte orkar med alla frågor och reaktioner kring barnet.
Här har far- och morföräldrarnas stöd en viktig roll att fylla och kan bli den räddning som behövs för att få familjen att fungera.